Gun och Berit anländer först av alla till Västervåla hembygdsgård.

Nej, vi var inte först: Inger Källstig tar emot - hon och maken Mats är dagens värdar

Både Mats och Inger är uppväxta i just den här trakten och kan allt som är värt att veta om den!

Vi möts av ett uppdukat kaffebord ute i solskenet!

Blåbär finns det fortfarande gott om ute i skogen - den skog, som fortfarande finns kvar efter förra sommarens stora skogsbrand.

Nu anländer ett gäng från Hallstahammar, också.

Det smakar förstås underbart med förmiddagsfika i det gröna!

Nu tar vi oss till Ängelsbergs station, bakom vilken färjan Petrolia utgår, den som ska ta oss ut till Oljeön. 

Ett oljeraffinaderi - Engelsbergs Oljefabrik - byggdes upp på Barrön runt 1875 och drar nu turister från hela världen. Det är nämligen världens nu äldsta bevarade oljeraffinaderi och därför unikt. Ön kallas ju numera oftast Oljeön.

Systrarna sitter i aktern.

Fina hur med tinnar och torn finns det här, sedan den tiden Ängelsberg var en kurort, och fint folk kom hit för att andas tallbarrsdoft!

Den kvinnliga skepparen förtöjer färjan ordentligt när vi kommit fram till ön.

Det är inte bara vår grupp på nio personer som kommit över för att guidas på oljefabriken. 

Den duktiga och trevliga guiden, Helena Andrén Niemi, visar och berättar.

Vi går in i fabriken och får bl a se sådana oljetunnor man importerade från Pennsylvania i USA. Oljetunnorna kom med båt via Strömsholms kanal.

Slutprodukterna var lysoljor och fotogen i olika kvaliteter. Man tillverkade också fina smörjoljor till gevär, lås, klockor och symaskiner och tjocka, kletiga smörjoljor som användes till vagnssmörja och maskinsmörja.
En viktig produkt var de läderoljor och läderfetter som blev en av Oljeöns mest uppskattade varor.

Barrön/Oljeön ligger i Västmanlands största sjö, Åmänningen - så man måste ha båt om man skulle ta sig dig - då som nu.

Vi tar också en promenad på ön och pratar om hur livet på ön var på den tiden (under ca 50 år från 1875). 

"På ön växte ett litet samhälle upp. Arbetarbostäder byggdes, likaså en förmansbostad som låg på kullen strax söder om fabriken. Jordkällaren finns kvar idag, liksom pionen, krusbärsbusken och fundamentet till flaggstången.

Det fanns åkrar och bryggstugor med tvättstuga och bagarstuga samt ladugård. Ett badhus låg på öns norra spets och vid bryggan fanns en lyftanordning för att lasta oljefat."

Här är en av arbetarbostäderna bevarad. Åtta familjer bodde i det här huset. En man, som växte upp härute (han är över 90 år gammal) lever fortfarande, och han och hans fru har kvar en av lägenheterna som sommarbostad!

Hunden/hundarna hade också en fin bostad!

En av lägenheterna är bevarad som den var, med möbler och allt, och där får vi komma in och titta.

Ingången är från den sidan som vetter åt Ängelsberg. "Familjerna som bodde på ön fick ta sig till fastlandet för att handla och barnen för att gå i skola. På sommaren rodde man. På vintern gick man på isen."

Åter på fastlandet äter vi lunch på Nya Serveringen. Sedan promenerar vi vidare till Skulpturparken. Vi passerar ännu ett "kråkslott"!

Och här ett annat, och nyare, kråkslott - och det är Lars Wilks som har gjort det här år 2005! Det heter "Servicekontoret Livslögnen" - förbjudet att klättra upp!

"Sound of music" heter den här skulpturen - och det kan man ju förstå!

Skulpturparken ligger i ett väldigt vackert område med strömmande vatten.

"Trattgubbar" av Peter Tillberg.

En magisk syn - en glaspyramid speglar den omgivande skogen ("Oändlig metamorfos").

Det är fler som vill spegla sig i pyramiden!

Fotografen tar chansen att få vara med på bild!

Här tittar ett gäng sälar upp ur vattnet.

Och det här är "Filosofiska bänken"!

Och äntligen ett ämne för slöjdarföreningen: En gigantisk knapp, "Black Button-XII"! Av diabas, dvs svart granit!

Nu har det blivit eftermiddag, och vi ska få fika igen - den här gången i gammelstugan vid Västervåla hembygdsgård (bild från nätet).

Och vi känner oss välkomnade!

Här finns väldigt fint broderade gardiner i ett så vackert fönster (även det något för oss slöjdintresserade)!

Det här är på andra våningen stugan - och det måste vara salen, finrummet.

I en uthusbyggnad ligger denna ca 1000-åriga stockbåt, som hittats i närheten.

Till slut ska vi få se ett stycke av den brända skogen - området som blev förstört under förra sommarens jättestora skogsbrand. Vi åker in på vägen vid Västervåla kyrka och kommer ganska snart till brandområdet.

Och här ser man förödelsen.

Ändå såg det värre ut innan man tagit reda på alla kullfallna och delvis förkolnade träden, som det låg fullt av här, tidigare, berättar Inger och Mats.

Alla träd har inte tagits bort - en viss andel måste lämnas kvar till insekter och fåglar, enligt bestämmelserna.

På andra sidan sjön här syns den kala marken tydligt (om än suddigt på bilden!).

Men man kan också skönja tecken på naturens återhämtning här och där - redan.

Det mesta av det skadade timret är redan borttransporterat, men det finns mer kvar att hämta.

Gun och Berit

Inger och Per

Agneta

Mats, Margit och Karin

Och vi tackar Inger och Mats för en härlig, upplevelserik dag!

Och här, i begrundan, avslutar vi vår utflykt.